solen i ögonen

jag har ändå haft en toppensommar om man tänker efter. fast man minns alltid bara det bra och det är ju ifs ganska bra. man glömmer oftast bort de tråkiga dagarna hemma framför tvn och de långa kvällarna man inte kunnat gå ut för regnet öst ner. men kanske är det så att man bara vill minnas det bra och förtränger det dåliga, det tråkiga.. inte vet jag.
jag måste säga att det känns ganska meningslöst att sitta här och skriva, som att skicka en flaskpost ungefär, det är nog lika meningslöst skulle jag tro. någon person från ett helt annat ställe kanske hittar den, läser och funderar vad det är för person som har tagit sig tid att skriva ett brev och kasta ut i havet.

jag börjar få åldersångest hemskt nog. fatta att jag har levt i 16 år, det är ganska länge ändå och tiden har gått fort! det känns som man får mer och mer press på sig. från början, när man var mini, då tänkte man ju inte så mkt. man fanns bara. man kunde chilla i sandlådan med alla polare som mammas vänninor hade tryck ut åt en, man kunde äta hur mycket man ville, ha på sig det mamma tog på en, sova när man kände för det, ja.. man fanns som bara. sen när man började komma upp i 10 års åldern blev det lite viktigare med vad man hade på sig, man började upptäcka det motsatta könet men ville inte närma det pga. killbasiller. man började käfta lite smått mot mamma och pappa och trodde man var stor. sen blev man tonåring och hade väl just upptäckt sminket och utsvängda byxor. fyy, den tiden vill jag nog ba glömma! och nu var jag här. det känns som man alltid måste vara högst upp på "har gjort mest och är bäst"-listan, känns som alla tävlar om vem som haft bäst sommar(?) och nu måste man börja fundera på framtiden, min ser tyvärr bara ut som ett stort frågetecken. det är nu man måste börja fundera på vad man vill bli, men jag har INGEN ANING om vad det ska bli av mej. jag ändrar mej från dag till dag. ibland vill jag bli typ frisör (som jag alltid velat bli) och sen en dag kan ja få för mej att jag ska jobba som advokat eller designa något unikt.  man måste börja planera framtiden. sen kommer den tid då man måste börja fundera på snorungar, hus och en hund. nej, jag blir bara förvirrad när jag tänker på det!
nu fick jag ont i ena handen, skrivkramp typ. hejs

RSS 2.0