du kan kalla mig josefin

Oj, det här var länge sedan. Min blogg. Har inte ägt en dator på 8 månader och nu har jag äntligen fått tillbaka min svarta klumpiga sak så tänkte värma upp mina fingrar och skriva en rad eller två. Mest för min egen del. Du som hittar detta: jag tycker synd om dig.

Jahapp. Nu tänkte norrlands-jossan testa livet i storstan efter ett år ute i världen. Har hunnit bo på Kreta och i de franska alperna och nu har jag landat i Stockholm.

Bor i en liten lya och umgås med mina dammråttor. Har dock inte fått några än så det blir mycket kaffe och dötid. Jag har ju egentligen inget att skriva. Borde plugga på menyer för mitt nya jobb men som vanligt hittar jag roligare saker att göra än att plugga på tråkiga saker.

Plugga.. När borde man börja med det? När är man för gammal för att plugga? Blir man någonsin för gammal? Vad ska man plugga och vad händer om man inser att man hamnat på fel spår? Hur vet man vilket spår man borde hoppa på och när blir man för mätt på att flänga runt hit och dit och jobba inom restaurang? Just nu känns det som att jag skulle kunna leva mitt fläng-liv ett tag till. Gillar restaurangbranshen trevligt nog. Är rädd att man kommer att fastna i den för evigt. Man vaknar upp och är 39, gammal som räven, och tjuvröker fortfarande framför föräldrarna, super för mycket och flänger runt med trevliga pojkar. Men än är jag inte för gammal för det. Med mina 21 ynka år så unnar jag mig detta liv ett tag till. Svenne-livet med hus får vänta.

Tänka sig. Det börjar bli vår.
Om någon har ett jobb i London, kontakta mig.

Peace

Idag vaskade jag korv på ICA. Eller jag hade velat. Det sitt ju int i degen.
PS. En korv på ICA görméeeee för en femma. Lätt värt.
Köpte dock ingen. Hade ändå varit gött. PS. Åt sallad istället. Helt ok ändå. 4,89 av 7.
Nu ska jag och latte-smulan ut och dricka... latte........ ehehehee

Yes, I am. Ibland, helt plötsligt, ur ingenstans kan jag bara bli sur och störa mig på allt och alla. Yes, riktigt bitter. Så blev det idag och så är det fortfarande. Alla är dryga och borde skjutas. Vädret är drygt. Mitt jobb är drygt. Mina föräldrar är dryga. Min pojkvän är dryg. Min chef är dryg. Jul är drygt. Allt borde försvinna ett tag.

Men fotboll sviker aldrig och då man är ett riktigt proffs som jag så är fotbollen alltid något man kan luta sig tillbaka på. Fick hem en fotbollstidning. Vet inte vad det var. Vet inte varför jag fick den. Eller jo, det är klart jag vet. Under min fotbollskarriär var jag på topplistan. GUSTAFSSON var ett namn och Täfteå IK fanns på kartan, så nu tänkte jag ge 8 tips till hur du lyckas skjuta din fotbollskarriär till höjderna.

1. Har alltid smutsiga sockar. Motståndarna fruktar dig och ingen vågar komma nära dig. Du kan alltså köra ditt egna race utan att bli störd.
2. Bjud alltid på godis efter träningen. Dina lagkamrater kommer älska dig och passar därför alltid dig på matchen vilket betyder att du kan göra alla mål och bli målskytten nr 1.
3. Bär alltid hästsvans om du har långt hår. Ifall inte strumptricket funkar kan du alltid piska någon i ögat med din hästsvans och vinner därför alltid närkamper.
4. Bjud dina kompisar som inte spela fotboll till en match och lär dem en hejjaramsa så de kan hejja på dig. Även fast du inte är bäst så kommer alla börja tro det eftersom halva publiken (alltså dina kompisar) står och skriker bara på dig. Poppis!!
5. Träna på autografen. Finns inget värre än när man ber om en autograf och idolen i fråga har världens fulaste autograf. Tips är att blanda in ett hjärta eller en blomma i namnet; det uppskattas oftast!
6. Träna på målgesten - det viktigaste i hela din fotbollskarriär. När en person har gjort ett mål så vill man se att hon/han blir glad och vad passar bättre än en kaxig målgest? Min favorit är slänga av sig tröjan och hoppa runt som en stucken gris för att sedan avsluta med ormen - en gammal klassiker!
7. Träna coola finter mist 2 ggr per dag. Finns inget bättre sätt att få killar på!
8. Spela inte som ett lag utan gå din egna väg. Din tränare kommer hata dig men du får respekt i laget, sedan respekt av hela föreningen och sedan respekt av motståndarna och tillslut har du så mycket respekt att ingen vågar påstå annat än att du är bäst. 

Det var allt från Gustafsson. Maila ifall du vill ha fler tips! Som man brukar säga: Man lär sig av de bästa.
Trevlig helg!

Kul att jag fortfarande har lika många läsare som när jag skrev varje dag. Tänkte bara säga en sak; Im back!

Kul att någon hade frågat om jag var modell, hur lång jag är och vad jag väger. Svar på det: nej, det är jag inte eftersom jag är för gammal, inte tillräckligt smal och bor i norrland... Är typ... eller typ inte... med i Mikas. Helt seriöst vet jag inte vad jag ska svara på det. Jag är 182 cm lång och väger tillräckligt i alla fall.

Helt seriöst. Blir man lite less eller? Jag borde vara glad. Jag har en bra pojke. Bra jobb. Bra vänner. Inte pengabrist. Mat på bordet. Är med i de flesta modetidningar just nu. Men ändå suger livet just nu. Var i Stockholm för två veckor sedan. Fick träffa en agentur från New York och ta nya kort för Mikas. Ändå står allt bara still. Är så sjukt less på allt och alla just nu.

Det enda jag vill är att vara ledig i helgen. Och få ett telefonsamtal från Mikas med beskedet: Josefin, de vill ha dig i New York. Flytta dit nu!


Lite pics på mig. Bara för att j ag får en liten ego-kick. Behöver det...

Tja,

Gustafsson här. Du kan kalla mig Roger.

Vad vore egentligen Sävar utan Leif? Och volvo? Och snus? Samt folle och jag får för guds skull inte glömma trimmade mopeder, översminkade ögon, bred utväxt, ett blygt skal och som grädden på moset - lite häxa.
Dagens filosofi. Såhär. Just nu. Ligger mest bara och funderar över livet. Grubblar. Tar mig en liten funderare. Det var länge sedan man var i Sävar. Eller.... jag och Tomas var och inhandlade Rappe-pizza, bästa evah, men det borde inte räknas. Känns ändå som att tiden står still i den hålan. Fett still. Som typ min väckar-klocka - den rör sig inte.

När övergick jag från att bli barn till att bli ungdom och nu typ stor? (och snygg övergång där mellan mina filosofier, eller dags-grubblingar) Det känns som att sluta skolan var en tröskel. Eller ett steg. Har suttit senaste veckorna och väntat på ett brev från Midgård. Antingen ett: "Hej-du-har-glömt-att-lämna-igen-sju-stycken-böcker-så-här-får-du-en-räkning-på-158795-kronor...Ha-ett-kul-liv"-brev eller ett "-Kära-elev-då-var-det-dags-för-skolstart.Vi-ses-i-aulan-alldeles-för-tidigt"-brev. Har ännu inte fått något. Damn. Det verkar ändå som att detta är vad som väntar mig framöver: jobb. Tur att jag har världens bästa pojkvän, världens bästa jobb och bara ett just nu nice liv.

Peace. Jag ska sova. Imorgon ringer väckaren klockan halv 7. Yes. Josefin ska springa en halvmil innan frukosten, jobbet och allt som väntar mig imorgon. Jag säger bara en sak.. Vi ses!

Jag tror att desa dagar kan va de bästa i mitt liv.
Det är som en helt ny värld som har öppnat sig för mig. En värld som jag inte känt till. Inte alls. En värld som jag läst om i tidningar, på bloggar och bara kunnat drömma om. Helt plötsligt står jag i mitten och lever livet jag ALLTID drömt om.

Då börjar andra dagen av modeveckan lida mot sitt slut. Jag undrar hur långe till mina fötter pallar. Sedan jag satte min fot här har jag bott i 12 cm höga klackar och grymma klänningar. Vad har jag gjort hittills?
Jo, jag har sett visningar. Nakkna, Stylein, Ida Sjöstedt och Hope. Jag dör vilken kick man får. Fast hödjpunkten var nog gårkvällen. Vi startade på Café Opera. Bara massa kändisar samt jag och folke. Gratis bubbel hela kvällen. Sedan blev vi bjudna på drinkar hela kvällen. Tror jag svepte fem mojitos. Vi träffade några norrmän och där började resan. De ägde en grön limmo  (ja, fett rika snubbar. Omsatte tydligen över 200 milj norka kronog per år enligt en man som verkade kunna allt om alla) och med den raggade vi runt i staden. Första stoppet var Richie (eller nått....) Två flaskor vitt vin sveptes fort som fan och sedan drog vi vidare, F12. Det var grymt. Träffade en trevlig kille som frågade ifall jag ville hänga med på Hope's visning idag. Okej sa jag och så det blev. Och han verkade känna allt och alla och där stod jag. Kände mig rätt vilsen, liten men ack så jag trivdes.

AJA,
det var lite kort. Nu ska jag och Folke ut och ta ett glas eller två.
Kommer aldrig komma hem.
PUSS

HAR JAG KANSKE VÄRLDENS BÄSTA... jag vet inte... Liv?! Jobb?