du kan kalla mig josefin

Nu ska jag ta mig an att skriva ett sånt där hat-inlägg, för just nu känner jag att jag hatar en hel del.
Jag hatar att det blåser ute. Var ute och cyklade idag och kunde inte hålla mig på vägen (det berodde inte på något annat än stormvindar som grep tag i min cykel) Det var inte vanliga vindpustar utan stora orkaner, typ?
Jag hatar lönehelger. Det går inte vistas i Umestan. Folk är som galna. 20 minuters kö till provrummen på H&M, 10 minuters kö på Kii. För att inte tala om Ohlssons tyger! tror aldrig jag har sett så många galna kärringar på ett och samma ställe. Behöver jag nämna mer? Galet mycket folk var det iallafall.
Sen hatar jag dagens mode. Jag är ruggit less på att alla tröjor ser lika dana ut, samma modeller, samma mönster. Är less på att allt kostar skjortan! Regeringen borde fanimej ta hänsyn till oss ungdomar, som får våra dryga 1000 kronor per månad. Och jag kan lova att det inte räcker länge. Man hinner köpa sig ett par byxor och ta sig fram & tillbaka till stan några gånger så är pengarna borta. Och nu närmar det sig vintertid och man ska köpa sig jacka och täckbyxor. Visst får man sig lite sponsring av mamma och pappa, men köper man sig en jacka så får man sitta hemma resten av månaden. Det är inte rimligt. De tror typ att man ska jobba när man pluggar första året på gymnasiet, men det ska ja tala om för dem, att det är inte lätt att få tag i ett jobb. Har man inte kontakter så är det kört. Det finns inte ett enda ställe i stan som tar emot små tonåringar som jag, tro mig. Då får man leva på det ynka studiebidraget varje månad. GAAAH, jag blir galen när jag tänker på det!

Så, nu har jag fått avreagera mig lite.
Tack och hej.

Mörker, jag älskar mörker. Tända ljus, filt, te, bra film och härligt umgänge. Kan det bli bättre en kylig oktoberkväll? Fast på nått sätt är jag tjejen som alltid drar upp rullgardinen det första jag gör. Att vakna på morgonen av att solen skiner är underbart. Man blir direkt pigg och på bra humör. Dagen är mycket längre och man har större drivkraft att hitta på något på dagarna. Vakna en lördagsmorgon av fåglarnas svaga kvitter, flera grader för hög tempratur i rummet och någon som lyser med en stark lampa utanför fönstret, great. Jag blir glad.
Mörkret tar fram det kyligare och djupare inom oss. Man tar inte tag i saker, hittar inte på något, låter läxboken ligga alldeles för länge på skrivbordet helt orörd. Man deppar lite extra, tycker lite extra synd om sig själv. Man hoppar gärna över den planerade lördagskvällen med gänget och slöar i soffan istället. Sådna tider behövs också, tider som denna.

Att sitta i bussen på morgonen, lyssna på musik och kika ut genom fönstret.
Att mötas av kala träd och buskar och ett evigt grått, tråkigt väder.
Att längta bort, långt härifrån till ett varmt ställe med solstolar och bruna kroppar.
Att bada i klarblått vatten och snorkla med glada fiskar i alla möjliga färger.
Att glömma tid och rum, att bara vara.
Att vakna till verkligheten, livet och människorna. Är det vädret?

Annars funkar det. Det rullar på. Det är fina fisken.
Har tagit mig an att städa mitt rum idag. Det skiner och luktar gott nu. Nystädat är bra. Man känner sig duktig och nöjd med sig själv. Antar att det kommer se lika jävligt ut igen efter någon enstaka dag, men det bryr jag mig inte om. Jag lever i nuet, och just nu är det städat.

Det är 1000 funderingar som kretsar i min skalle nu.
Vad händer på lovet? Hur ska det gå för mormor? Vad ska det bli av mej? När ska jag äntligen tjäna mig egna pengar och kunna leva? När ska jag stiga upp imorron?
Oj, det är kolsvart ute.
Godnatt världen.

försvinn ur min skalle
försvinn ur min skalle
försvinn ur min skalle