du kan kalla mig josefin

Helt seriöst... jag skulle kunna strypa mina föräldrar som fortfarande ser mig som deras "lilla flicka". Kan inte bara föräldrar nån gång växa upp?! De kan väl någon gång förstå att jag snart (SNART) är 17 år, dvs. jag börjar närma mig åldern då man testat på det mesta. Kan inte dom bara inse att vissa i min ålder flyttar utomlands, eller i alla fall flyttar hemifrån, är på fester och super sig redlöst fulla, kan handla mat på ICA vid detta laget och KAN faktist vara ensam hemma en helg, helt själv, helt utan föräldrar eller någon över 40 år. Varenda jävla gång de ska lämna huset måste de gå igenom förslag på mat, "NOG FAN VET JAG VART KYLSKÅPTET ÄR!" vill jag bara skrika, sedan måste de alltid dra upp att jag ska ta det lugnt, inte göra nått dumt, tänka att "du är faktist bara 16 år". "Ja, mamma lilla. Jag är 16 år! Jag VET hur man sätter på diskmaskinen, jag VET hur man kokar nudlar till nödlägen, jag VET att jag kan ringa er om jag är mörkrädd".

Gud eller nån liknande. Kan du banka lite vett i min mamma?
Tack på förhand! Med vänliga hälsningar Josefin Gustafsson