Många ord till en kär vän
Dagens blogginlägg går till världens bästa vän.
Det började så enkelt som en vårdag för ca 8,5 år sedan. Jag hade hört att den nya tjejen flyttat in i det gråa huset längre ner på gatan. Jag och en annan vän haffade tag i ett långhopprep och ställde oss utanför den nya tjejens hus och började snurra. Vem som helst vet ju att man behöver vara minst tre stycken för att kunna använda ett långhopprep. Så där stod vi, finurliga som vi var, och väntade förväntansfullt utanför fönstret i hopp om att den nya tjejen skulle inse vårat dilemma att det fattades minst en person till vår aktivitet.
Tillslut kom den nya tjejen ut. Hon var klädd i en grå fleecetröja, jag minns det som igår. Vi inledde konversationen med ett hej och presenterade oss för den nya tjejen som: "två tjejer som känner varandra genom vårat fotbollslag".
Sedan den dagen har vi till och från suttit ihop. Hon är den stabila tjejen man alltid vet vart man har. Behöver man någon att snacka otroligt mycket skit med, vet jag direkt vem jag ska ringa. Behöver jag någon som hjälper mej i det stillastående skolarbetet, vet jag vem jag ska ringa. Behöver jag någon som säger vad den verkligen tycker om den nya tröjan, vet jag vem jag ska ringa. Behöver jag någon att avreagera min ilska på, över den missade bussen, vet jag vem jag ska ringa; tjejen som alltid finns där.
"Vi har gjort allt" brukar jag säga då jag ska beskriva henne för någon. Och det kan man väl tolka hur man vill, men med det menar jag att vi upplevt det mesta tillsammans och besökt så många ställen tillsammans att inte ens våra händer och fötter räcker till för att räkna upp allt. Det började med: "Mamma, kan min nya kompis följa med till Vindeln i helgen?", när vi skulle på en dagstur till skidbacken. Och allt eftersom åren gick och vi blev större blev även färderna större. Våra föräldrar lärde känna varann genom oss, och eftersom vi bodde näst intill grannar så blev det fler och fler middagar hos varann. Jag följde med henne till hennes släkt i Iggesund, ett x antal mil härifån, och hon följde med mig till mina hemtrakter, Lycksele. Vi satt nästan ihop vid den tidpunkten, inget kunde skilja oss åt... trodde vi.
Jag blev ju "stor" och började i sjuan, bytte skola och skaffade nya kompisar. Jag och min käraste vän tappade kontakten i ett år men återfann den igen. Nu har vi hunnit med att vara i Göteborg och Mora tillsammans (det var i för sig på cuper, men vi har i alla fall varit där tillsammans), vi har varit i Stockholm, Åre en vecka på skidsemester och det bästa utav allt... Thailand i tre veckor, varav två tillsammans. Och nu har en ny resa bokats. Vi kommer att spendera en hel månad i Thailand tillsammans! Det kommer bli så otroligt skoj att det inte går att beskriva på en skala 1-10, för det ligger väl och svävar runt 100 någonstans.
Och för att inte tala om alla musikfestivaler och konserter vi varit på. Flera gatufester och liknande i både Umeå och Skellefteå. Vi har kollat på Aqua (det var i tidig ålder), Tomas Ledin, Gyllene tider, Lars Winnerbäck 2 gånger, Takida m.fl. och sen Allsång på Skansen, där vi lyckades få platser längst fram vid scenen efter flera timmars köande.
Skulle jag leva mig in i min farmors kläder skulle beskriva henne som "riktigt fin tös med båda fötterna på jorden", och med det menas att hon är en person som inte är så upp och ner av sig, utan man vet var man har henne och hon är lätt att göra med, så att säga. Hennes humor är väl den sämsta man kan ha, och det gillar jag, för jag har minst lika dålig själv. Ingen förstår sig på mig bättre än hon gör, det är som att hon kan läsa mig som en öppen bok, jag kan aldrig dölja något. Är jag uppspelt över något eller lite nerstämd av mej så läser hon i den lilla boken och kan se att något inte är som det brukar.
Men om jag är mej själv så skulle jag beskriva henne som en person man helt enkelt inte kan var utan!
Det finns ingen jag har så roligt med och ingen jag kan fördriva tiden med så bra. Det kan gå flera timmar, och det enda vi gjort är att snackat på om allt och inget. Vi kan helt plötsligt få för oss att ta en tur med längskidorna till Rovågern, ha med lite gott fika och varm choklad. Visst, det är oftast mina dumma idéer men jag vet att innerst inne uppskattas dom nog. Eller så får någon av oss den fenomenala idén att cykla till grannbyn bara för att fördriva tid, eller kanske för att få käka upp en hel godispåse utan skuldkänslor, jag vet inte riktigt; vi har i alla fall aldrig tråkigt, vad vi än gör.
Det borde finnas fler som dig i världen. Ärliga, utåtriktade, positiva, humoristiska... jag kan göra listan hur lång som helst!
Du är en person jag aldrig kommer bli less på. Trodde aldrig att jag skulle kunna säga såhär mycket om dej, kära vän. Du är helt enkelt bäst!
