du kan kalla mig josefin

Mitt liv i det motsatta könet hade varit tråkigt tror jag. Att leva som kille kan ju inte vara lika roligt som att leva i en kvinnas kläder inte. Vad ska man då snacka om? Inte det gamla goa tjejsnacket. Inte spendera timmar (hrmm) framför spegeln. Inte lyssna på en viss musik utan att bli kallad bög. Inte få läsa en massa tråkiga tester om olika produkter i otroligt tjejiga tidningar. Mitt liv som Josef hade inte varit ett dugg som mitt verkliga liv. Jag hade gått upp på morgonen, 10 min före bussen, slängt på mig den gråa tröjan jag använt 4 dagar i rad. Jag glufsat i mig en tallrik med fil och hasat mig iväg till bussen i ett lagomt killaktigt tempo, det vill säga inte alls för fort. Jag hade levt rövare på skolan och inte brytt mej ett dugg om betygen eller om folket i min närvaro. Jag hade, som alla andra killar, tyckt att skolans "mode-bög" var störd i huvudet som spenderade mer än en halvtimma per dag framför spegeln. Jag hade inte ägnat min fritid åt att snacka skit med mina vänner eller plugga, utan bara "varit". Kanske lirat nått häftigt imstrument, som gitarr, eftersom Josef gillar musik.
Men jag hade inte varit hel lost, kanske besökt frisören nån gång per år iallafall, och duschat minst 2 gånger per vecka, lagomt efter mina träningar i amerikansk fotboll.
Jag hade inte varit någon kvinnotjusare, eftersom jag inte förstår mig på det kvinnliga könet (ta det inte bokstavligt, kvinnor överhuvudtaget vill säga) Jag hade inte varit han som sticker ut som "mannen med looken", utan "han som lirar gura som en gud". Det hade varit jag i det manliga könet. Det hade varit Josef.

Så säg mej Emma, min vän... vilken är den minst användbara elektroniska grejen du äger?