du kan kalla mig josefin

Det tar döden på mig! Varför har alla redan bestämt va de vill göra? Jag och Jullan Gullan tänkte göra en receptblandning. Vad är grundtanken? Det har vi inte kommit på än.

Idag var jag på konstmuséet. De hade utställning av ett gäng som typ broderade samtidigt som det hade något med programering och teknik att göra. Rätt flummigt och jag gillade det! Sen kom jag på att jag gillar sticka. Och pyssla. Och måla. Och spela piano. Så när jag kom hem satte jag mig ner och pysslade. Ett kollage av massa ögon blev resultatet. Eller jag fortsatte på gårdagens pyssel. Det är inte klart än. Nu sitter jag och kollar på Sandra Backlunds underbara höstkollektion. Hon stickar. Jag stickar. Jag vill också vara duktig som hon. Det är min dröm. En av mina drömmar.

Jag har ont i magen. Det vrider sig och jag vill inte tänka mer på det, dig, du. Går inte att låta bli. Fuck

Aja. Kan trösta mig med att vi ska till London på lördag.
Nick och Dougy ska ge oss en privat guidad tur runt staden och
vi ska "get hammered by the river on some english beer".
Jullanpullan fyller år så jag ska supa ner henne.
Sen ska jag vara turist med en riktigt stor karta och kamera kring halsen.

Nä. Jag har sovit bort hela lovet. Nu ska jag städa för att få bort mina skuldkänslor.
Och tänka på något annat.

Det är officiellt och det hugger i hjärtat.

Jag är så jävla besviken, ledsen, trött, arg, förbannad, sur, sårad och helt jävla tom.

Jag kan inte fatta hur någon i hela världen kan göra något liknande. Jag fattar inte. Jag fattar verkligen inte.
Det var bara en gång. Det var en vecka, Det var en jävligt bra vecka. Du är fan helt jävla dum i huvudet!
Visst, jag fattade väl också att något liknande skulle hända. Men inte detta. Jag hade inte ens i mina vildaste fantasier kunna tro att du var så jävla sprängd. Det som gör ondast är att du lät mig tro så så mycket. Du snackade så jävla mycket skit. Jag intalade mig själv att allt bara var lögn men tillslut kunde jag inte annat än tro på dig.
Du har förstört så mycket och jag hatar dig för det!

Just hemkommen från mitt käraste jobb. Sålde sjukt bra både igår och ikväll (bäst av alla på mitt projekt ikväll faktiskt). Det känns bra och perfekt innan London får jag väl en helt okej veckolön.

Idag var det gjort. Allt är bokat och klart. Boende, flyg till Stockholm och såklart även till London. Min mage hann vända sig några gånger då vi insåg att det började bli lite knapert med boende. Men allt löste sig och tillslut fick vi tag på ett trebädds-rum mitt i centrala London. Verkade vara världens party-place och jag kommer inte otrivas. Hehe, har en bädd över så vi får väl dra med någon kille upp på rummet. SOFT. Nä men stället verkade helt okej och även fast vi fick betala för en extra bädd så blev det bara 1400 kr var för tre nätter. Det känns överkomligt eftersom att läget är bra.

På tal om killar så har vi nu bestämt träff med Nick.
Kommer bli spännande. 1,5 år senare....

Sitter just nu och tänker på vad folk spenderar sina pengar på olika saker. Robin köper ju trasiga bilar. Min lillebror på skotrar. Andra på kläder, mat eller resor. Jag är ändå lite av en allätare då det kommer till pengaslösandet. Jag spenderar det på roligheter: fika/bio med mina vänner, köper kläder och skor då jag faller över några sådana, reser lagomt mycket (blir väl någon stockholmsresa sådär ibland) och lyckas även spara ihop pengar. Jag har alltid varit en sådan som sparar på saker. Kunde spara en godispåse i flera månader tills mamma fick lov att slänga den. Har fortfarande kvar denna sparar-egenskapen. Kan faktiskt spara pengar om jag vill. Senaste året har jag lyckats spara rätt bra och tror jag ska fortsätta med det. Om ett år går jag ut och har redan nu börjat spana efter roliga saker att göra efter gymnasiet: bartender-kurs på malta, jobba som servitris på ett hotell på Kreta, flytta till London och jobba. Alternativen är många och pengabrist ska inte stoppa mig! 

Sitter ute på vår nybyggda altan, äter banan och dricker pepsi. Fattar inte grejen med pepsi. Det är inte ens i närheten lika gott som cola. Det smakar bara sött. Inget mer.

Funderar mest på snabbaste sättet att ta livet av sig. Hoppa från bron ner i Täft-ån? Springa framför en bil på E4an? Hänga mig i pilträdet på baksidan? Nu har jag inte jobbat på nästan tre veckor och hade nästan glömt bort hur Online-ångesten kändes. Men nu är den tillbaka. Den är inte roligt på ett vis. Du som aldrig har haft turen att jobba där kommer aldrig att förtå det där med Online-ångesten. Den går inte förklara med tusen ord. Den måste upplevas och det är inte en rolig upplevelse. 

Denna ångest har i alla fall förstört min sommar. Jag har mest bara gått runt och haft denna ångest. Den kommer en dag innan. Jobbar man tre gånger i veckan så betyder det att man går runt och har självmordstankar i en hel vecka tills nästa vecka börjar. Då kommer den igen, och igen. Det sämsta är nu att de kommit på att man bara får jobba kväll, det betyder att du vaknar sen vet du att om några timmar börjar du jobba. Så man kan inte njuta av dagen. Man hinner inte göra något. Man har bara ångest. Det är inte hälsosamt men det är pengar. Eller det värsta är att senaste månaden har det inte ens gett nå pengar typ.

Nu ska jag och flickan ovan boka boende.
Visst är hon läcker?

... ett välbetalt jobb där hon trivs.

Nu är jag less på att ha ett ynkligt konto. Eller jag har rätt bra med pengar just nu, men tänk att inte behöva tänka på vad man köper. Eller jag ska inte överdriva. Jag vill helt enkelt ha ett jobb där jag lyckas få ett par tusen extra i månaden. Funderar på att säga upp mig på online imorgon. Orkar inte med det där skitjobbet, helst nu när Emma svikit mig. Ett jobb med rätt bekväma arbetstider, där man hinner med skola, träning och övrig fritid men ändå jobbar några timmar i veckan. Ta hand om Noel var det ultimata och jag saknar lillen. Hoppas att få jobba mer på Lottas, skulle äga.

Nu är jag hemma. Solen sken men när jag vaknade blev det mulet. Kom hem 3 i natt. Skulle vara vaken och underhålla pappa så han inte somnade vid ratten, men jag misslyckades med jobbet. Eller pappa höll sig ju vaken, som tur var, men jag somnade till Michael Jackson.

Om två veckor, inte ens det, drar jag och Julia till London. Någon som har något tips på "måste göras i London"? Vi kommer tappa bort varandra, gå vilse på gatorna och bli uppätna av kackelackor. Jag känner på mig det. Två vilsna tjejer på 18 år och en stor stad, kombinationen är inte bra. Gud va mamma ska få vara orolig. Vi kommer hänga i Stockholm en hel dag innan vi far till London i alla fall. Då får jag träffa honom.

... men hemma bäst. Är det verkligen sant? 

En okänd stad.
Du vet inte var du är.
Du vet inte vart alla små gator tar dig.
Du vet inte vad som gömmer sig bakom nästa hörn.
Tempot är annorlunda och alla är främlingar.
Nä jag måste säga att jag trivs bra borta. Visst är det skönt att komma hem och veta var man har sina grejer. Allt ligger i sin rätt i garderoben och skorna står på skohyllan. Sova i sin egen säng. Vakna upp och veta var kylskåpet ligger. Använda sitt egna shampo och strosa runt i huset i handuk och lyssna på sin egna sjukt bra musik. Ta den gamla goda 118/119 till stan där man kan alla klädbutikers utbud. Veta var man dricker den godaste latten och vart man bäst njuter av en härlig sommardag.
Borta är allt så nytt och främmande och det är det som är det charmiga. Man kan inte hålla koll på sina grejer för dom ligger nerslängda i en rullväska. Man sover i någon oskön säng med platta kuddar och mesiga täcken. Man vaknar upp och har ingen aning om vart kylskåpet ligger. Man lånar något billigt ica-shampo av personen som äger lägenheten och har ingen aning om ifall det är acceptabelt att springa runt halvnaken och sjunga/skrika till sin favoritmusik. Busshållsplatsen får man fråga sig fram till och när man väl hittar dit har man ingen aning om vart man kommer ifall man hoppar på nästkommande buss. Den goda latten har man läst recensioner om och det där mysiga stället får man söka sig fram till. Det är spännande, nytt och främmande. Det är kul, trevligt och skoj. En vacker dag har jag besökt 100 länder och sjukt många städer. Den dagen är mitt liv fulländat. Den dagen...

Nu sitter jag i källaren till the phone house, rätt sliten. Gårdagens smink visar sig lite grådassigt under ögonen och håret lever sitt egna liv. Funderar på att fräscha til mig, om det nu är möjligt, och gå ner på stan. Borde kanske komma hem med en shoppingpåse i alla fall?
Idag är det hemfärd. Suger rätt mycket men jag är nöjd över veckan. Legat vaken och funderat inatt. Mycket kring allt. Det var roligt och trevligt så länge det varade men nu ska jag hem och möta den riktiga världen. Det kommer kännas surt och ta ett tag att komma till sin rätt igen. Två liv, två städer - funkar inte. Jag har i alla fall insett att någonstans där ute så finns faktist sådna underbara människor som man bara kunde drömma om. Jag lovar.

LONDON BABE

Sjukt seg dag. Ägnat typ 5 timmar till att städa och packa. Det kan man göra på en halvtimme om man vill men jag vill inte så jag drar ut på det istället. Rätt skönt faktist. Mannen slutar om två timmar så jag måste väl börja dra mig in mot stan snart. Jobbigt. Massa bögar på stan.

På tal om bögar. Dom ändrar ju hela stan bara för att det är pride. Bussarna går andra turer. Tunnelbanan andra tider. Flaggor ändras och musiken på klubbarna byts ut från dansvänligt dunk till schlager. Skepp och hoj!
Paraden har börjat och jag är inte där.