borta bra...

... men hemma bäst. Är det verkligen sant? 

En okänd stad.
Du vet inte var du är.
Du vet inte vart alla små gator tar dig.
Du vet inte vad som gömmer sig bakom nästa hörn.
Tempot är annorlunda och alla är främlingar.
Nä jag måste säga att jag trivs bra borta. Visst är det skönt att komma hem och veta var man har sina grejer. Allt ligger i sin rätt i garderoben och skorna står på skohyllan. Sova i sin egen säng. Vakna upp och veta var kylskåpet ligger. Använda sitt egna shampo och strosa runt i huset i handuk och lyssna på sin egna sjukt bra musik. Ta den gamla goda 118/119 till stan där man kan alla klädbutikers utbud. Veta var man dricker den godaste latten och vart man bäst njuter av en härlig sommardag.
Borta är allt så nytt och främmande och det är det som är det charmiga. Man kan inte hålla koll på sina grejer för dom ligger nerslängda i en rullväska. Man sover i någon oskön säng med platta kuddar och mesiga täcken. Man vaknar upp och har ingen aning om vart kylskåpet ligger. Man lånar något billigt ica-shampo av personen som äger lägenheten och har ingen aning om ifall det är acceptabelt att springa runt halvnaken och sjunga/skrika till sin favoritmusik. Busshållsplatsen får man fråga sig fram till och när man väl hittar dit har man ingen aning om vart man kommer ifall man hoppar på nästkommande buss. Den goda latten har man läst recensioner om och det där mysiga stället får man söka sig fram till. Det är spännande, nytt och främmande. Det är kul, trevligt och skoj. En vacker dag har jag besökt 100 länder och sjukt många städer. Den dagen är mitt liv fulländat. Den dagen...

Nu sitter jag i källaren till the phone house, rätt sliten. Gårdagens smink visar sig lite grådassigt under ögonen och håret lever sitt egna liv. Funderar på att fräscha til mig, om det nu är möjligt, och gå ner på stan. Borde kanske komma hem med en shoppingpåse i alla fall?
Idag är det hemfärd. Suger rätt mycket men jag är nöjd över veckan. Legat vaken och funderat inatt. Mycket kring allt. Det var roligt och trevligt så länge det varade men nu ska jag hem och möta den riktiga världen. Det kommer kännas surt och ta ett tag att komma till sin rätt igen. Två liv, två städer - funkar inte. Jag har i alla fall insett att någonstans där ute så finns faktist sådna underbara människor som man bara kunde drömma om. Jag lovar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0