min älskade
Ikväll är min man på tv. Kl.21.00 visar SVT1 en dokumentärfilm om Lars Winnerbäck - mannen, myten, legenden som aldrig visar sig i media. Men nu jävlar, nu ska jag ladda upp för en riktig tv-kväll med "Solen i ögonen". Jag är ivrig. WIE
Jag gick i rätt bra tid till busshållsplatsen i morse där jag mötte Petter (som för övrigt fyller 18 idag, storjäveln) Vi stog och snackade om livet och presenter när vi ser plogbilen skymta lång borta. Det sprutade snö långt in i skogen, och det var inte lite snö heller. Nu snackar jag om ett stort moln på sidan av plogbilen. "Vad gör vi nu?" frågade Petter. "Jadu, vi hinner inte springa och gömma oss så vi står väl kvar här. Han lär ju lyfta upp själva plogen eller i alla fall sakta ner farten" svarade jag. Jo, hej. Plogbilen lyfte varken upp plogen eller saktade ner farten. När den var 10 meter bort vände vi oss om, som en reflex, för att inte få all snö i ansiktet. Och det bara sprutade snö, som tsunamivåg i repris (denna gången med snö). Jag fick snö fulla nacken och det rann längst efter ryggen i typ 10 min. Nu snackar vi inte nyfallen fräsch snö heller, utan svart bilsnö. Kul start på dagen. Jag skrek åt chauffören och hade lust att döda honom. När jävulen him self hade passerat kunde vi inte annat än skratta åt det. Så inledde jag min dag.
Nu har alla vänner börjat fylla 18. Kommer dö första gången jag ser en 91:a i en bil utan den gröna/röda övningskörnings-skylten som glänser så fint där bak, utan en förälder som sitter till höger (vänster om du möter dem) och utan den nervösa och spända blicken i ansiktet. Helt fel. Jag är fortfarande 13 år. De som fyller 18 är fortfarande jättestora och 20 år gammal känns som en evighet bort. Att köra bil utan att behöva vara nervös att få motorstopp är fortfarande miljarder år bort. Men nej Josefin, du är snart där. Att gå ut en lördagkväll eller få köpa cigg på ica helt lagligt är bara 5 månader bort (exakt fem månader idag faktist). Jag känner mig gammal. Jag vill inte att allt ska vara laglig. Jag vill inte börja tänka på att flytta hemifrån. (som typ en fjärdedel av vår klass redan gjort känns det som) Jag vill inte behöva oroa sig vad man ska jobba med i framtiden, om man ska söka jobb eller om man ska försöka komma in på universitetet. Jag vill inte behöva betala skatt, räkningar, lån. Jag vill inte behöva handla själv och tappa hakan då en ost kostar 100 spänn. Jag vill inte börja betala för tandläkarbesöken eller för att man glömt lämna tillbaka en bok på bibblan. Jag vill inte behöva tänka på att handla de billigaste mackorna och snåla på pålägg. Jag vill inte behöva oroa mig för att alla andra har skaffat dig värsta livet med villa, volvo och vovve medan jag fortfarande sitter i en liten rutten lägenhet långt från Umeå. Jag vill inte byta ut "aha, han som går tredje året idrott på draggen" till "aha, han som jobbar på Synsam". Jag vill inte glida ifrån alla kompisar för att de flyttar eller skaffar jobb med konstiga arbetstider, skaffar en torr pojkvän eller börja sjunga i ett franskt popband. Jag vill inte bli stor. Jag vill för alltid gå i 8:an på Sävar skola, hata Elba och älska Andreas, käka kladdis i Uppis och ha EgOn. Tiden går fort när man har roligt.
Jag gick i rätt bra tid till busshållsplatsen i morse där jag mötte Petter (som för övrigt fyller 18 idag, storjäveln) Vi stog och snackade om livet och presenter när vi ser plogbilen skymta lång borta. Det sprutade snö långt in i skogen, och det var inte lite snö heller. Nu snackar jag om ett stort moln på sidan av plogbilen. "Vad gör vi nu?" frågade Petter. "Jadu, vi hinner inte springa och gömma oss så vi står väl kvar här. Han lär ju lyfta upp själva plogen eller i alla fall sakta ner farten" svarade jag. Jo, hej. Plogbilen lyfte varken upp plogen eller saktade ner farten. När den var 10 meter bort vände vi oss om, som en reflex, för att inte få all snö i ansiktet. Och det bara sprutade snö, som tsunamivåg i repris (denna gången med snö). Jag fick snö fulla nacken och det rann längst efter ryggen i typ 10 min. Nu snackar vi inte nyfallen fräsch snö heller, utan svart bilsnö. Kul start på dagen. Jag skrek åt chauffören och hade lust att döda honom. När jävulen him self hade passerat kunde vi inte annat än skratta åt det. Så inledde jag min dag.
Nu har alla vänner börjat fylla 18. Kommer dö första gången jag ser en 91:a i en bil utan den gröna/röda övningskörnings-skylten som glänser så fint där bak, utan en förälder som sitter till höger (vänster om du möter dem) och utan den nervösa och spända blicken i ansiktet. Helt fel. Jag är fortfarande 13 år. De som fyller 18 är fortfarande jättestora och 20 år gammal känns som en evighet bort. Att köra bil utan att behöva vara nervös att få motorstopp är fortfarande miljarder år bort. Men nej Josefin, du är snart där. Att gå ut en lördagkväll eller få köpa cigg på ica helt lagligt är bara 5 månader bort (exakt fem månader idag faktist). Jag känner mig gammal. Jag vill inte att allt ska vara laglig. Jag vill inte börja tänka på att flytta hemifrån. (som typ en fjärdedel av vår klass redan gjort känns det som) Jag vill inte behöva oroa sig vad man ska jobba med i framtiden, om man ska söka jobb eller om man ska försöka komma in på universitetet. Jag vill inte behöva betala skatt, räkningar, lån. Jag vill inte behöva handla själv och tappa hakan då en ost kostar 100 spänn. Jag vill inte börja betala för tandläkarbesöken eller för att man glömt lämna tillbaka en bok på bibblan. Jag vill inte behöva tänka på att handla de billigaste mackorna och snåla på pålägg. Jag vill inte behöva oroa mig för att alla andra har skaffat dig värsta livet med villa, volvo och vovve medan jag fortfarande sitter i en liten rutten lägenhet långt från Umeå. Jag vill inte byta ut "aha, han som går tredje året idrott på draggen" till "aha, han som jobbar på Synsam". Jag vill inte glida ifrån alla kompisar för att de flyttar eller skaffar jobb med konstiga arbetstider, skaffar en torr pojkvän eller börja sjunga i ett franskt popband. Jag vill inte bli stor. Jag vill för alltid gå i 8:an på Sävar skola, hata Elba och älska Andreas, käka kladdis i Uppis och ha EgOn. Tiden går fort när man har roligt.
Kommentarer
Trackback
