väx upp lillen
"Har du läst hennes självbiograf?"
Allt blir så roligt runt tolv på kvällen.
Tanken slog mig idag, när jag satt på min inglasning med färskpressad apelsinjuice och Mando Diao i öronen, att man säger alltför sällan till folk hur mycket man verkligen uppskattar dem och hur mycket de verkligen betyder för en. Igår så skjutade min pappa mig till Sävar, hämtade oss i Sävar runt 11 och skjutade oss till Mariehem. Han kom sedan och hämtade mig senare på kvällen. Stackars pappa fick typ köra 10 mil den kvällen för att skjutsa hans dryga dotter runt hela Umeå omnejd. Vad fick min snälla far för det? Inget. Ett tack typ. Jag är så otroligt jävla dålig på att visa hur mycket jag egentligen uppskattar folk. Borde i alla fall gett pappa en bamsekram, men icket. Istället skällde jag på honom för att jag inte fick stanna längre. Jag borde skämmas. Jag skämms.
Mamma bidrog med hälften av kostnaden till min jeansjacka. Jag tror inte ens jag sagt tack. Eller jag kanske nämnt ett lite ynkligt tack men det var inte mycket för världen.
Borde säga oftare till mina nära och kära att de äger, att de är bäst! Hur ofta får Emma, Emma och Emilie höra att de är de bästa vännerna man kan ha? En fredagskväll kan gå hur fort som helst utan att vi ens gjort något. Det är bra. Hur ofta får Julia höra att hon är världens bästa stan- och fikakompis som man älskar att spendera sega lördagar med? Hur ofta får Caroline höra att hon är godaste och gladaste tjejen jag känner? Hur ofta får Sara höra att hon må vara världens sämsta fisk-ägare men att man alltid blir glad av att bara kolla på henne? Eller Andrea som på något vänster alltid har svar på allt, vilket ibland är mycket mycket bra.
Jag ska bli bättre på den snälla fronten för jag har trots allt världens bästa nära och kära.
Allt blir så roligt runt tolv på kvällen.
Tanken slog mig idag, när jag satt på min inglasning med färskpressad apelsinjuice och Mando Diao i öronen, att man säger alltför sällan till folk hur mycket man verkligen uppskattar dem och hur mycket de verkligen betyder för en. Igår så skjutade min pappa mig till Sävar, hämtade oss i Sävar runt 11 och skjutade oss till Mariehem. Han kom sedan och hämtade mig senare på kvällen. Stackars pappa fick typ köra 10 mil den kvällen för att skjutsa hans dryga dotter runt hela Umeå omnejd. Vad fick min snälla far för det? Inget. Ett tack typ. Jag är så otroligt jävla dålig på att visa hur mycket jag egentligen uppskattar folk. Borde i alla fall gett pappa en bamsekram, men icket. Istället skällde jag på honom för att jag inte fick stanna längre. Jag borde skämmas. Jag skämms.
Mamma bidrog med hälften av kostnaden till min jeansjacka. Jag tror inte ens jag sagt tack. Eller jag kanske nämnt ett lite ynkligt tack men det var inte mycket för världen.
Borde säga oftare till mina nära och kära att de äger, att de är bäst! Hur ofta får Emma, Emma och Emilie höra att de är de bästa vännerna man kan ha? En fredagskväll kan gå hur fort som helst utan att vi ens gjort något. Det är bra. Hur ofta får Julia höra att hon är världens bästa stan- och fikakompis som man älskar att spendera sega lördagar med? Hur ofta får Caroline höra att hon är godaste och gladaste tjejen jag känner? Hur ofta får Sara höra att hon må vara världens sämsta fisk-ägare men att man alltid blir glad av att bara kolla på henne? Eller Andrea som på något vänster alltid har svar på allt, vilket ibland är mycket mycket bra.
Jag ska bli bättre på den snälla fronten för jag har trots allt världens bästa nära och kära.
Kommentarer
Trackback
