blommkväll
Sen när orkar 40 pers läsa om hur mitt tråkiga liv ser ut? Aja, kul för er. Ni har inget liv.
Nationella i Svenska B, avklarat. Det kändes skönt. Jag skrev en krönika om relationen till föräldrar. Det kändes bra och jag hoppas att jag når toppbetyget. MEEEEEEEEN man vet aldrig. När det känns bra kan det ibland gå åt pipan!
IDAG FYLLER EMMA ÅR! GRATTIS BABE. Nu ska jag sätta mig och skriva en dikt till henne.
"Dikten till min älskade" Tur att jag är en poet. Det kommer bli världens bästa dikt. Hoppas hon inte läser det här. Då blir det ingen överraskning:( Men hon har säkert fullt upp med att proppa magen full med tårta. Det skulle jag gjrot om jag va hon.
Vad har mer hänt? Jag och Jullan har hittat en resa till PARIS. Jag vill fara. Hoppas Julia är lika taggad som jag. 300 kronor tur och retur, är ju som fått. Fast om man räknar med flyg till stockholm och massa transporter går resan på minst 2000. Men om vi kommer undan med billigt boende så klarar vi ju oss på 5000, och då har jag räknat med liiite shopping. Kolla... Man måste ändå ha kul nu. Inte sitta och spara på sina pengar för att göra nått kul senare. LEV LIVET NU, sa en röst inom mig. JA, svarar jag. Full fart!
Hittade detta kort på en streetstyle-blogg.
Snygg.
Får jag fråga varför du har en blogg, i sådana fall?
Det känns väldigt otrevligt att bemöta sina läsare på det sätt som du här väljer att göra.
Jag har själv en blogg, där många fler än fyrtio personer läser mina texter (som till stor del behandlar mitt "tråkiga" liv). Jag anser inte att dessa personer inte har något liv, utan att de känner att dem får ut någonting av att läsa det jag skriver.
Jag tror att dina läsare, vare sig det är av positia eller negativa skäl, finner det intressant och/eller underhållande att läsa om ditt liv.
Tänk lite på det, innan du beskyller dem för att sakna ett eget liv.
Eller så läser de din blogg för att känna "fan vad nice mitt liv är om man jämför med hennes". :(
