du kan kalla mig josefin

Bilden får mig dock att tänka på Paris.
Smutsig lägenhet i en skabbig bakgata.

Okej. Jag har en dröm. En framtidsdröm. Eller rättare sagt en plan. En framtidsplan. Snart tar Josefin studenten, tro det eller ej. Nyss var jag 13 år, fjortis och så långt ifrån studenten man kan komma. Men det börjar fan närma sig. Vissa vet vad de ska göra när de går ut. Vissa vet inte. Vissa ska jobba, vissa plugga och resten tar livet som det kommer. Jag har aldrig tagit livet som det kommer. Jag måste alltid planera, helst långt i förväg. Jag har längtat så länge efter att få gå ut, att resa, upptäcka världen, träffa folk som inte kommer från ruttna Umeå. Snart är jag där. Snart är det dags. Jag ska till London. Inget snack om saken. Jag har bestämt mig. I augusti far jag och Julia. Inget är såklart bestämt men vi drömmer och jag vet att om man vill något så klarar man det. Vi ska kämpa för den där fina lägenheten och det där jobbet på det fina caféet. Och vi kommer ha så kul. Det kommer vara ett underbart liv.

Sparkontot växer och även så mina planer om det kommande livet.


Några saker på min önskelista:
- tågluff
- hoffmaestro och coldplay live
- besöka 100 länder
- världens största garderbo