du kan kalla mig josefin

Idag när jag vandrade kom det fram en kille med rastaflätor till mig och inledde lite smågulligt: "I saw you walkning down the street. Just need to ask: how tall are you?" Jag besvarade frågan. Tyckte han var dryg och oseriös men sedan började han snacka på med hans otroligt najsiga dialekt (påminde om Nicks, grr) och jag hängde på, jag menar: det är ju inte varje dag en man från USA kommer fram och pratar med en. Tillslut frågade han om jag ville äta middag med honom ikväll och sen gå på någon show av något slag som ägde rum här i stan ikväll. Jag svarade att jag redan hade planer (kändes lite småkonstigt att följa med honom på middag). Blev bara lite knäckt. Jag tycker det är asballt när folk vågar göra något sådant! Jag skulle aldrig i hela mitt liv få för mig att gå fram till en person jag tycker är snygg och fråga om dom vill hitta på något. Det är typiskt svenskt att inte våga göra något liknande. I andra länder och kulturer finns det folk som faktist gör liknande saker. Här tror folk att man är våldtäktsman, alkolist eller att personen ska sälja något ifall någon kommer fram och börjar prata med en.

Det var dagens guldkorn. Nu ska jag äta lite gott och lägga mig och se något på svtplay tror jag. Typ playa del sol. Imorgon ska jag måla av nakna kvinnor.