du kan kalla mig josefin

Det blev utgång ändå, yey!
Vi startade hos Fanny. Mitt kära gamla innebandylag (den äldre generationen) hade lagfest och skulle sedan ut på Corona. NICE, tänkte jag och joinade. Det var grymt skoj må jag säga. Kul att träffa alla igen. Jag blev sugen på innebandy. Inte för att innebandy är så skoj men saknar själva lag-andan. Aja, vi drack alkholol och pratade. Och dansade. Och sen drog vi - mot corona.

Där inne var det mycket folk. Hade väl rätt så skoj men hade lika gärna kunna stanna hos Fanny typ. Det var för trångt för att dansa eftersom de bara hade öppet ett dansgolv. Den snygga bartendern jobbade inte heller, bu.

Sen blev det efterfest. Eller "efterfest". Jag fattar egentligen inte grejen med efterfester. "Ska vi dra hem till mig på efterfest?" är ju bara en finare fras för "Ska vi dra hem till mig och ha sex?" Men jag och Smulan hittade några trevliga killar som ville ha med oss på efterfest, eller nått. Vi hoppade in i en taxi och sen bar det iväg. Sprit. Gitarrspel. Onödigt snack. Dom var väldigt trevliga. Men efterfester. Vad gör man egentligen på efterfester? Man lyssnar på musik och tömmer slurkarna från förfesten och sedan hoppar man i säng med den till höger typ. Ändå jävligt slitet. Men ja... ena killen blev dryg och lät oss inte fara hem typ. (Ja, han var sugen) För alla nyfikna läsare så hade vi inte sex fastän vi for på efterfest.

Jag säger tack för gårkvällen. Känn dig träffad!